backlash...

Ringde Honom idag. Han var på väg hem från flygplatsen med sina döttrar som ska vara hos honom under höstlovet.

Vet inte varför, men jag blev så arg och ledsen för att han skal få ha någon eller något att muntra upp honom när jag inte har någonting.

Gick och såg en bio helt själv idag. Eat, pray, love. Läste boken för ett tag sedan och den lyfte upp mig lite så tänkte att filmen skulle göra detsamma.

Det gick bra, tills jag kom hem, såg en annan film (skräckfilm) och sen kom tårarna. Tårarna och känslan av att vara helt ensam. För jag Är ensam här. Och han har i alla fall dem. Jag saknar honom, och jag saknar dem. Jag saknar mitt liv, samtidigt som jag vet att jag inte hade det bra.

Men det var i alla fall något. Det här. Det jag har nu. Är ingenting.